Se det hända

För mig känns förändringar alltid så skrämmande för jag vill ha kontroll. Även de förändringar som påverkar mig indirekt är jobbiga och varför det? Jo, därför att jag inte kan påverka utgången. Det som händer i mitt eget liv kan jag till viss mån styra åt ett eller annat håll. Det enda jag kan nu, är se det hända. Försöka tränga undan min egen sorg och stödja när det behövs. Skicka det där smset som bara visar att jag bryr mig eller ringa upp och bara lyssna eller prata om allt och ingenting.

Mina tårar får vänta för vem kan stödja sig emot någon eller vill anförtro sig till någon som bara gråter?

När jag tänker efter slår mig tanken ”Vem har sagt att en förändring bara behöver vara negativ?” Tittar jag framåt nu syns ingen lösning men tiden kanske bär på en. Kanske finns det en ljusning vid toppen av berget och jag ser den nog tydligare när tårarna torkat och blicken är klar. Jag vet inte hur lösningen ser ut och när den kommer men till dess vill jag finnas där och på mitt sätt visa att jag bryr mig.