Imorse fanns det inga planer på att jag skulle kunna kliva upp när väckarklockan började skräna vid 6.30 tiden. Inte heller tjugo minuter senare när snoozeknappen av ren barmhärtighet givit mig de lilla den hade kvar av sovmorgon.
Hur jag tog mig in i duschen är för mig en gåta för det var där jag vaknade. Det var först då bly klumparna motvilligt lämnade mina ögonlock. Det var först då jag förstod att nu hinner jag inte med något krångel och som tur var gick min förkortade morgon som på räls. Klocka, glasögon och nycklar låg där de skulle.
På väg till jobbet såg jag att det var fler än jag som haft en hektisk morgon.
När jag cyklade förbi en busshållsplats såg jag en kvinna gena över gräsmattan för att vinna tid till bussen som samtidigt rullade in på hållplatsen. Kvinnan hann med tack vare att det var fler som skulle med samma buss. Eller var det min outtalade tanke ”Du hinner, du hinner” som förlängde stegen de lilla extra som behövdes?
Tänk om det är så att när det omöjliga händer är det någon annans välviljetanke som hjälper en att kanske inte bara hinna med bussen utan en annan gång får en att våga ta det större steget i livet, trots att det just för stunden ser för stort ut.
Kvinnan som hann med bussen visste inte att jag såg henne och kände inte till min tanke.
Nästa gång kanske jag går i hennes skor och hon i mina eller jag i dina och du i mina. Plantera därför goda tankar där ditt liv placerar dig för jag lovar att de kommer att ge frukt som även du, förr eller senare får äta av.
Instagram
11 år sedan
Jag förstår varför du känner dig så nöjd med ditt skrivande. Har bara läst inläggen här i april och finner de ljuvliga. Många fina tankar. Skall fortsätta läsa.
SvaraRaderaAnneli