Vann rätt danspar???

Det är en fråga som är omöjlig att svara på för en lekman som jag, men om jag låter proffsen bedöma tekniken, fötternas placering och tårnas sträckningsgrad i de olika danserna och bedömer utifrån känsla och utstrålning, har Laila och Tobias varit en av mina favoriter hela säsongen. I går kväll berörde deras shownummer mig till tårar. Den känslan dem förmedlade var makalös och som balsam för min själ. Har alltid haft svårt att dölja vad jag känner men just nu är det värre än vanligt. Nu känns det som att mina känslor hänger på galgar utanpå kroppen till allmän beskådning och är därför inte bara svåra utan helt omöjliga att dölja.

Visst berörde även Magnus och Annicka mig igår kväll det ska jag inte sticka under stolen med. Visst är det en prestation av Annicka att kunna se och sedan ha förmågan att kunna plocka fram så enormt mycket smidighet och känsla hos denne muskelbyggsatts. Magnus har i sin tur visat en enorm vilja att utvecklas och han har visat att finns viljan är man kapabel att flytta berg.

Kan Laila och Magnus, för deras prestationer kan definitivt likställas när det gäller både utveckling och vilja så kan jag. Jaja, jag kanske inte kan lära mig dansa eller lyfta bilar men även jag kan prestera utöver min förmåga bara viljan finns där. Även jag har mer än en gång förvånats över min egen förmåga. Även i min lilla kropp gömmer sig en vilja av stål och krafter som säkert skulle kunna omvandlas till billyftarkrafter om kroppen tillät och kunskapen fanns.

Den situation jag satt mig själv i just nu är långt ifrån soffa eller fåtöljbekväm men jag har själv klämt ner mig där och nu får jag ta mig upp uppenbarligen utan hjälp. Visst kommer det att krävas mycket viljestyrka kanske en aning list men framför allt tid och ett enormt tålamod. När tålamodet tryter och tiden känns oändlig, för den dagen kommer. Då ska jag tänka på Magnus och Annickas glassko -prestation och plocka fram den värme och känsla Laila och Tobias lade ner i mitt hjärta under deras sista dans.