Förkylt

Det är jätteskönt med långledighet men varför går den alltid i expressfart?
Väckarklockan skränade alldeles för tidigt imorse, eller gick jag till sängs försent? Det är den ständiga frågan jag aldrig lyckas hitta något svar på. Det var i alla fall otroligt segt att kliva upp. Funderade faktiskt på att ringa och sjukanmäla mig men mitt samvete och plånboken sa nej. I och för sig skulle jag bara behövt ta till en halvlögn för jag är faktiskt aningen snuvig.

När jag väl parkerat cykeln i det näst intill tomma cykelstället och klivit innanför dörrarna gick det riktigt bra att ta sig an året första arbetsdag. En dag som innehöll både julavlägsnaraktiviteter, ett och annat riskorn här och där och så lite vanligt arbete förstås.

När jag kom hem var jag stelfrusen av köld. Snuvan som hållit sig skapligt lugn under dagen vaknade till liv och gjorde att varmt te stod först på prioriteringslistan. Trodde jag ja. Har man katt, ser den till att hamna först på den listan om hon så tvingas tränga undan annat för att just hamna som nummer ett. När hon väl fått sin mat lugnade hon ner sig och jag fick min efterlängtade kopp te.

Nu behöver jag en näsduk, en stund framför Grammisgalan och inom en inte alltför avlägsen framtid många timmars läkande sömn.